Torsdag (Ont i halsen
Körade lite mage, vader och underamar idag..Tror jag skippar passet imorgon eftersom mitt onda i halsen inter verkar gå över.. Plus att jag ska jobba som bartender på lördag.. Fan Ben bröst och rygg som är så kul!!
Kort bakgrund
Riskerna för skadliga effekter av fysisk aktivitet vid och i anslutning till infektioner är dels
individberoende, dels beroende på vilken infektion det rör sig om och dels vilken fysisk
aktivitet man ägnar sig åt. Resultat från vissa studier men även viss praktisk erfarenhet talar
för att hård fysisk aktivitet kan försämra infektionsförsvaret och öka risken att drabbas av en
infektion. När infektionen väl brutit ut är muskulaturens och hjärtats kapacitet nedsatta
speciellt om feber förekommer. Till detta kommer en försämrad koordinationsförmåga som
kan påverka prestationen i precisionsmoment i exvis Styrketräning. Träning, i form av hård fysisk
aktivitet, under pågående infektion kan leda till ytterliggare försämring av infektionen och öka
risken för komplikationer och följdsjukdomar. Till följdsjukdomarna, som påverkar
idrottandet hör hjärtmuskelinflammation (som kan orsakas av många virus och bakterier),
risken för mjältruptur efter körtelfeber (mononukleos), och ledbesvär som del i en infektion
(ex gonorré) eller som följdsjukdom efter en infektion (ex vissa maginfektioner).
Vad är det som händer i kroppen vid en infektion och hur påverkas idrottandet?
En infektion ger upphov till allmänna reaktioner i kroppen och drabbar också olika organ
beroende vilken typ av infektion det rör sig om.
En allmän reaktion (oberoende av vilken typ av infektion det rör sig om) som påverkar
idrottsprestationer, är bla en muskelnedbrytning som är kopplad till febertemperaturen och
hur lång tid man har feber (ju högre feber och längre feberperiod desto mer
muskelnedbrytning). Dessutom kan även koordinationen påverkas vid infektion. Till de
allmänna reaktionerna på infektionen kommer sedan de som är relaterade till det angripna
organet - luftvägarna vid ÖLI och lunginflammation, hjärtat vid hjärtmuskelinflammation,
urinvägarna vid en urinvägsinfektion osv.
Idrottslig prestation under och efter infektion.
Vad gäller uthålligheten så är hjärtfrekvensen på en given fysisk belastning högre vid
infektion men det finns inga säkra data på hur maximala syreupptaget påverkas.
Muskelstyrkan sänks något men avgörande för nedsättningen av prestationsförmågan vid
infektion är de subjektiva besvären - ju mer besvärande symtom av infektionen desto större
sänkning av prestationsförmågan.
Djurstudier har visat att hård fysisk aktivitet under feberfasen ökar infektionens
svårighetsgrad och risken för komplikationer. Detta tycks gälla de flesta bakterier och virus.
Vid virushepatit (ex vis hepatit B) har dock kontrollerade studier hos människa dock visat att
måttlig fysisk aktivitet ej påverkar sjukdomens förlopp. Återanpassningen efter
infektionssjukdom underlättas av om man försöker begränsa de negativa effekter som orsakas
av ev sängläge genom att försöka stå/sitta 5 min varje 30 min vaken tid under feberperioden.
När infektion gått tillbaka och feber och symtom försvunnit är den kvarstående
prestationsnedsättningen huvudsakligen relaterad till muskelsönderfallet. Tiden för
återhämtning (=tid till samma prestationsförmåga som före infektionen) är i praktiken ca 3
gånger så lång som feberperioden men sannolikt kan den förkortas något med en anpassad
träningsbelastning.
Riskerna för skadliga effekter av fysisk aktivitet vid och i anslutning till infektioner är dels
individberoende, dels beroende på vilken infektion det rör sig om och dels vilken fysisk
aktivitet man ägnar sig åt. Resultat från vissa studier men även viss praktisk erfarenhet talar
för att hård fysisk aktivitet kan försämra infektionsförsvaret och öka risken att drabbas av en
infektion. När infektionen väl brutit ut är muskulaturens och hjärtats kapacitet nedsatta
speciellt om feber förekommer. Till detta kommer en försämrad koordinationsförmåga som
kan påverka prestationen i precisionsmoment i exvis Styrketräning. Träning, i form av hård fysisk
aktivitet, under pågående infektion kan leda till ytterliggare försämring av infektionen och öka
risken för komplikationer och följdsjukdomar. Till följdsjukdomarna, som påverkar
idrottandet hör hjärtmuskelinflammation (som kan orsakas av många virus och bakterier),
risken för mjältruptur efter körtelfeber (mononukleos), och ledbesvär som del i en infektion
(ex gonorré) eller som följdsjukdom efter en infektion (ex vissa maginfektioner).
Vad är det som händer i kroppen vid en infektion och hur påverkas idrottandet?
En infektion ger upphov till allmänna reaktioner i kroppen och drabbar också olika organ
beroende vilken typ av infektion det rör sig om.
En allmän reaktion (oberoende av vilken typ av infektion det rör sig om) som påverkar
idrottsprestationer, är bla en muskelnedbrytning som är kopplad till febertemperaturen och
hur lång tid man har feber (ju högre feber och längre feberperiod desto mer
muskelnedbrytning). Dessutom kan även koordinationen påverkas vid infektion. Till de
allmänna reaktionerna på infektionen kommer sedan de som är relaterade till det angripna
organet - luftvägarna vid ÖLI och lunginflammation, hjärtat vid hjärtmuskelinflammation,
urinvägarna vid en urinvägsinfektion osv.
Idrottslig prestation under och efter infektion.
Vad gäller uthålligheten så är hjärtfrekvensen på en given fysisk belastning högre vid
infektion men det finns inga säkra data på hur maximala syreupptaget påverkas.
Muskelstyrkan sänks något men avgörande för nedsättningen av prestationsförmågan vid
infektion är de subjektiva besvären - ju mer besvärande symtom av infektionen desto större
sänkning av prestationsförmågan.
Djurstudier har visat att hård fysisk aktivitet under feberfasen ökar infektionens
svårighetsgrad och risken för komplikationer. Detta tycks gälla de flesta bakterier och virus.
Vid virushepatit (ex vis hepatit B) har dock kontrollerade studier hos människa dock visat att
måttlig fysisk aktivitet ej påverkar sjukdomens förlopp. Återanpassningen efter
infektionssjukdom underlättas av om man försöker begränsa de negativa effekter som orsakas
av ev sängläge genom att försöka stå/sitta 5 min varje 30 min vaken tid under feberperioden.
När infektion gått tillbaka och feber och symtom försvunnit är den kvarstående
prestationsnedsättningen huvudsakligen relaterad till muskelsönderfallet. Tiden för
återhämtning (=tid till samma prestationsförmåga som före infektionen) är i praktiken ca 3
gånger så lång som feberperioden men sannolikt kan den förkortas något med en anpassad
träningsbelastning.
Kommentarer
Trackback
